Uncategorized

Tennis på Östermalm – så funkar det

Är du eller dina barn sugna på att börja spela tennis på Östermalm? Vi har pratat med både Mats Låftman, generalsekreterare på Kungliga Lawntennisklubben, och Roland Rakell, ansvarig tränare för juniorerna på TSK Malmen, för att höra vad som krävs och hur det fungerar.

Vänster: TSK Malmen. Höger: Kungl. Lawn Tennis Klubben

Om man vill börja i er tennisskola redan till hösten, har ni några platser kvar?
Mats: Sedan 2009 har vi endast träning för medlemmar eftersom efterfrågan är så hög. För att bli medlem behöver du komma på ett möte, där vi visar runt och berättar om klubben. Är du intresserad skickar du sedan en skriftlig anmälan och ställs i kö. Vi antar nya medlemmar i takt med att andra hoppar av, så det kan ta uppemot 2-3 år innan man blir accepterad. Just nu har vi ungefär 200 personer i kö. För barn är det dock annorlunda – vi har provspelningar i april varje år. Där väljer vi ut de som är nyfikna och engagerade, har gott humör och mycket energi.

Roland: Vi tar emot alla från sex år och uppåt beroende på vilka tider de kan träna. De allra yngsta spelar vid två-tiden på dagen, sedan slutar barnen skolan allt senare ju äldre de blir så eftermiddags- och kvällstiderna är prioriterade för dem. Man anmäler sig via vår hemsida och så har vi uppspel den 12 augusti.

Jag har en sjuåring, vilken sorts träning blir det?
Mats: I sjuårsåldern är träningen fortfarande mycket lekfull, det är först när barnen blir 12–13 år som vi kör lite mer seriös träning. Men vi försöker ge dem en stabil teknisk grund, de får bekanta sig med boll och racket och vänja sig vid verktygen.

Roland: Utlärningsplanen vi följer är internationellt erkänd och går ut på att man fokuserar på teknik, rörlighet och koordination på barnens villkor. Alla verktyg vi använder är specialanpassade för just den åldersgruppen vilket gör att barnen lär sig att hantera dem redan från början, tills de i elva-årsåldern börjar spela med normalstora racket och bollar.

Krävs det stora förkunskaper och är det någon form av antagning?
Mats: Nej. Däremot går antagningsprocessen snabbare om du spelar på hög nivå, då hamnar du i en annan kö.

Roland: Nej, inga alls. Problemet ligger i att vi är så pass fullbokade att vi inte kan ta in en ny elev om inte en annan slutar, och för att inte dynamiken i gruppen ska förändras måste den nya spelaren ligga på samma nivå som den vars plats hon eller han tar över. Det är ju sällsynt. Så med andra ord kan du faktiskt vara för bra för att komma in.

Finns det olika svårighetsgrader och olika grupper?
Mats: Ja. När du börjar hos oss blir du rankad på en skala mellan 1–7 så att du får möjlighet att träna med de som är på samma nivå.

Roland: Från 6–11 år går barnen i grundskola, efter det finns det två vägar att ta. Antingen går man vidare till tennisskolan med träning som är lite mer flexibel, eller så börjar man i utvecklingsgruppen. Där ställer vi högre krav på eleverna, man måste köra ett visst antal timmar och det är mer fokus på fysisk träning varvat med förberedelser inför tävlingar.

När ser man om barnet har potential att bli en ny Björn Borg?
Mats: Man kan börja ana en talang när de är runt 12-15 år. Då har de förmodligen börjat tävla och har nått framgång både nationellt och internationellt. Men innan dess är det inte självklart att man kan urskilja ett proffs.

Roland: När eleverna är 18–19 år kan man kanske se potential, men innan går det inte att avgöra, framförallt eftersom man inte kommer någonstans på enbart talang. Det krävs enorm vilja och mental styrka för att avancera och nå toppen.

Vad kostar terminsavgiften?
Mats: Det är olika. Vår inträdesavgift för vuxna ligger på 12 000 kronor, sedan betalar du mer eller mindre beroende på olika faktorer, som till exempel om du är anhörig till en medlem eller om du vill ta med en gäst till träningarna och så vidare.

Roland: 3000 kronor och uppåt, det beror på hur mycket du spelar och på vilken nivå du är. Eftersom vi är en ideell organisation får vi in bidrag vilket hjälper oss att anpassa priserna individuellt. Vi vill att alla ska ha råd att spela om de vill.

Hur ska man som tennisförälder göra avvägningen mellan att vara uppmuntrande och alldeles för pushig?
Mats: Det är jätteviktigt att låta tränaren utbilda barnet på sitt sätt, utan att lägga sig i. Oftast är det faktiskt de föräldrar som aldrig spelat som är ihärdigast. De föräldrar som själva tränat är införstådda med att tränaren måste få det utrymmet hen behöver för att kunna lära ut tekniker och så vidare. Det bästa man kan göra är att ställa upp med skjuts, heja på och vara ett bra stöd åt sina barn.

Roland: Det bästa man kan göra är att stötta barnen så mycket som möjligt utan att lägga sig i själva träningen. Att ställa upp med skjuts och heja från läktaren räcker gott och väl. Om vi märker att ett barn börjar må dåligt över pressen tar vi ett snack med föräldrarna och påminner dem om att det är barnens vilja som är viktigast, inte deras. När det kommer till kritan måste eleverna tycka att det är roligt, vägen till framgång är svår nog som den är och kommer att vara omöjlig om intresset inte finns.

SE ALLA ARTIKLAR