Close

Östermalmshistoria: Feiths

Feiths konditori

”Men i nätta flockar som buketter, av syrener rosor och tulpan – Stockholms unga damer och koketter skymta fram vid Feiths och Röda Kvarn” sjunger Evert Taube.

Feiths konditori låg vid Strandvägen 1. Här på hörnet träffas det unga mondäna och modemedvetna Östermalm. Man dricker en kopp te innan man gör sig ärenden ”nere på stan”, alltså NK eller Sidenhuset. Det är naturligtvis också stamställe för scenens förhoppningsfulla blivande stjärnor, men ännu studerande vid Dramatens elevskola.

En ung köpstark generation börjar ta för sig. Första Världskriget är historia och världen går ständigt mot allt bättre och ljusare tider. Börskrasch, Kreugerkrasch, arbetslöshet, depression och nya krig finns inte i sinnevärlden.

Det jazzas till och med på eftermiddagarna; five o´clock tea på Cecil eller Royal (det senare med franskt uttal). Kjolarna är korta, frisyrerna shinglade och byxornas pressveck är vassa som rakknivar.

Kvarteret Bodarne, Strandvägen 1 till 5 (1901 – 1907), kom att skymma det bakomliggande Hovstallet, vilket precis som Livgardet blev bestulet på utsikten mot vattnet. Det gladde antagligen författaren Verner von Heidenstam, som fann Hovstallet förfärligt; han kunde inte begripa om byggnaden var avsett till slakteri eller fängelse eller möjligen ”en korrektionsinrättning för arkitekter”.

En bit upp på Sibyllegatan ligger Kronobageriet, vars äldsta delar är från 1580 och här bakades bröd för kronans behov fram till 1958. Verner von Heidenstam hade inget att invända mot bageriet, men Stockholms stad ville helst riva. Byggnaden ”saknade stil och var en vanprydnad för platsen”.

Till de mer omtalade händelserna i det gamla bageriets historia är branden i februari 1945. Inte riktigt i nivå med Eldkvarns brand visserligen, men den här brasan sändes direkt i radio!

En riktigt tragisk brand bevittnade teaterkungen Albert Ranft från sin våning i Strandvägen 1. Mycket tidigt på morgonen den 30 juni 1925 började det brinna i Svenska teatern på Blasieholmen. Svenska teatern var kronjuvelen i Ranfts imperium. Teatern brann ner till grunden och Albert Ranft, som varit den obestridlige mogulen i teaterstockholm, den som en gång ägt nästan samtliga scener av dignitet, den som förvarade nyckeln till framgång och berömmelse för varje förhoppningsfull skådespelare, försvann helt från scenen.

Close