STADSLIV

Träpatronens residens

I slutet av 1800-talet höll Strandvägen på att växa fram som en ny paradgata i Stockholm. Fredrik Bünsow, Sveriges näst rikaste man vid tiden, var samtidigt på jakt efter en plats för sitt vinterresidens.  


I slutet av 1800-talet var Fredrik Bünsow Sveriges näst rikaste man, efter Alfred Nobel. Bünsow föddes i nordtyska Kiel och kom som 20-åring till Stockholm och började arbeta i Albert Bonniers bokhandel. Så småningom flyttade han till Sundsvall där hans morbror drev trävaruhandel. När morbrodern dog tog Fredrik Bünsow över rörelsen. Han visade sig vara en skicklig affärsman och investerade sina vinster i skog och tillverkning. En äkta träpatron. Fredrik Bünsow sägs ha varit vältalig men fåordig, godhjärtad och arbetsam. När en bokhållare bad att få sluta en timme tidigare ville Bünsow veta varför.
– Man kan ju behöva odla sin själ också.
– Se bara till att det inte blir missväxt, svarade Bünsow.

I Stockholm höll Strandvägen på att växa fram som en ny paradgata. Bünsow behövde ett vinterresidens och lät därför bygga sig ett privatpalats vid Strandvägen 29-33. Arkitekten Isak Gustaf Clason knöt samman de tre hyreshusen med en gemensam fasad i mönstrat tegel. Clason var inspirerad av franska renässansslott och ritade olika torn och osymmetrisk fönstergruppering eftersom ”lite asymmetri lifvar upp”. Bünsowska huset fick även en av Stockholms första hissar. Andra nymodigheter i paradvåningarna var vattenklosett och elektrisk belysning.

Fredrik Bünsows son Robert lät senare bygga Bünsowska villan på Djurgården, ett hus som idag ägs av saudiska staten, men det är en helt annan historia.

Foto: Christopher Hunt

SE ALLA ARTIKLAR