STADSLIV

Konstexpertens guide till Nationalmuseum

Funktionalistiska lyxflyglar, flyktiga möten i 1800-talets Paris och bortglömda 1600-talskonstnärer. Nationalmuseums intendent Carl-Johan Olsson delar med sig av sina favoritverk på Nationalmuseum.

Pyske buren av amoriner – Adriaen de Vries
Adriaen de Vries är en av konsthistoriens modigaste och mest tekniskt skickliga skulptörer. Psyke buren av amoriner är bokstavligt talat ett akrobatnummer med sin avancerade komposition. Konstnären får oss att uppleva de tunga bronskropparna som svävande och fjäderlätta.

Den helige Hieronymus botgöring – Georges de la Tour
Konstnären Georges de la Tour var länge bortglömd, men återupptäcktes på 1900-talet och räknas i dag som en av 1600-talets allra mest intressanta konstnärer. Hans realism är drabbande på ett sätt som jag tror berör alla. Man behöver inte vara religiös för att identifiera sig med Hieronymus. Hans nästan kusligt naturtrogna hud trollar bort avståndet i tid och rum mellan honom och oss.

Flöjtspelande pojke – Judith Leyster
Judith Leyster var liksom Georges de la Tour länge bortglömd efter att ha avvecklat sitt konstnärskap sedan hon gift sig. Man trodde helt enkelt att hennes målningar var verk av hennes lärare Frans Hals, eftersom de målade ganska likt varandra. Men så upptäckte man hennes signatur, en liten stjärna, och kunde därmed ge henne den plats i konsthistorien som hon förtjänar. Flöjtspelande gosse räknas som hennes mästerverk.
Venus Triumf – François Boucher
Venus Triumf är ett av den franska rokokons absolut främsta konstverk. Verket kom till Stockholm med Carl Gustaf Tessin, som var ambassadör i Paris och vän med Boucher.
Gustav III:s kröning – Carl Gustaf Pilo
När man ser den här målningen är det som att stiga rakt in i 1700-talet. Den är stor som en bioduk med individuella porträtt av människorna som utgjorde den tidens övre samhällsskikt. Pilo arbetade under i cirka tio år med målningen, men blev aldrig helt färdig.
Utsikt mot Vesuvius från Villa Quisisana – Johan Christian Dahl
En liten målning som får mig, som själv inte kan måla, att slås av det fantastiska i att på blott några timmar kunna fånga en upplevelse som denna i oljefärg. Dahl var gäst i ett hus utanför Neapel och gick upp på takterrassen en av kvällarna för att uppleva den fantastiska vyn över bukten och Vesuvius. Han bestämde sig för att måla av det han såg på en duk, inte mycket större än ett vykort, men lyckas trots det förmedla det storslagna som han upplevt.
Konversation – Auguste Renoir
Det här är en liten målning som föreställer ett möte som äger rum någonstans i Paris sent på 1800-talet. Tycker mycket om den eftersom den låter mig blicka in i den värld som poeten Baudelaire beskriver i många av sina prosadikter, som ofta handlar om flyktiga möten och om situationer som berör starkt men samtidigt är lättupplösliga.
Sovande barn – Emma Löwstädt-Chadwick
När konst är som bäst fångar och förmedlar den det starka i det mest oansenliga och självklara. Som barnets sömn och tillstånd av total avkoppling. Emma Löwstädt-Chadwicks målning är en av de bästa jag någonsin sett av just det här motivet.
Sigurd Lewerentz flygel
Tanken med funktionalism, eller funkis, var att rationalisera bort onödiga och dyrbara utsmyckningar på husfasader och möbler. I den här flygeln, som visades på Stockholmsutställningen 1930, har arkitekten Sigurd Lewerentz tagit fasta på idén om det formspråket. Men samtidigt har han använt dyrast tänkbara material, vilket gör möbeln till ett slags lyxfunkis. En underskön pjäs där den enkla formen och materialen lyser starkt.

 

SE ALLA ARTIKLAR